Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinnan Adélaïde Lewenhaupt, född Sparre, fick veta om
eländet och på 1870-talet reste dit, undersökte
förhållandet samt lät igenmura sina förfäders
begrafnings-plats.
Den ödelagda kyrkans tillhörigheter voro spridda åt
flera håll och templet förföll alltmera. I riksmuseum
återfinna vi flera af dess skatter, som nu fotograferats
och här i bilder framställas. —
Af de trenne ringklockor som kyrkan ägde, såldes
den tredje och minsta, och lärer den, enligt tradition, nu
finnas på Hellerö, där dess vackra klang kallar gårdens
arbetare tillsammans morgon, middag och kväll.
Efter ett halft århundrade af allt djupare förfall ha,
till en stor del genom socknens n. v. patronus, godsägare
K. A. Gustafssons ingripande, inledts underhandlingar
och vidtagits åtgärder för kyrkoruinens afrödjande och
i möjligaste grad bevarande åt kommande släkters
hug-komst och pietetskänsla för ett fädernas heliga rum.
Det dröjde länge, innan man hann att ordna något
för de fattiga inom Ed.
Bettlande drogo tiggarne omkring i gårdar och byar
eller förgingos och ledo i sina eländiga kojor. I slutet
på 1600-talet började man på sockenstämmorna tala om
att bygga fattighus. År 1698 beslöts om framkörande
af timmer till en “fattigstufva“, som år 1703 blef färdig.
År 1738 läsa vi i kyrkboken: “Fattig och sjukstuga
finnes här och underhållas de fattiga genom
sammanskott“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
