Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkor och kloster. Han skaffade sig de andligas
välvilja genom att med rådet och frälsemännen införa
påbud om fattigtiondes införande i kyrkohärbergen att där
utdelas bland fattiga präster och lärlingar. Han
utfärdade denna tid (7 juli 1382) i rådets namn ett påbud om
“vårfrupenningens“ insamlande i hela riket af hvarje
människa, man och kvinna, som fyllt 16 år, till Vadstena
klosters understöd.
Den mördade Karl Nilssons grafsten, som ännu på
Dalins tid syntes i nuvarande Riddarholmskyrkans kor,
“skall vara rämnad i äfven så många stycken, som den
slagne varit sönderhuggen“.
Karl Nilsson var likväl genom sitt gifte med Cecilia
Röriksdotter (Grip) i frändskap med sin mördare.
Bo Jonsson förekommer i historien stundom under
namnet “Bo Jonsson till Vinäs“. Men det är ju klart,
att en så vidt omfattande man som Bo Jonsson sällan
för längre tid var bosatt på något gods, utan befann
sig än här och än där på ständiga resor och
mötesplatser. På Säby gods i Vists socken i Östergötland
tycks han dock ha mycket vistats.
På Broo, numera Brokind, vistades han också gärna.
På dess gamla stenhus, som låg mera i nordväst än
nya huset, men på samma holme och var försedt med
torn, fanns, då det nedrefs 1726,* en kopparflagga med
årtalen 1250 och 1270 i munksiffror. Broo var ett
gammalt folkungagods, som af dåvarande ägarinnan Helga
Amundadotter såldes till Bo Jonsson, sedan hennes make
Yla Konungsmarck med hugg och slag tvingat henne
därtill.
Tuneld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
