Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1434 var Bo Knutsson väpnare. År 1441 var han
höfvidsman pä Axelwold och räknades bland riksens råd.
Erik af Pommern lefde nu som nästan legaliserad
sjöröfvare på Gotland. År 1442 lyckades han på våren
tillfångataga riksrådet Bo Knutsson (Griphufvud) samt
hans sällskap, och det lejdebref Erik sedan den 2 juni
utfärdade för några af dennes släktingar, hvilka skulle
komma till Gotland för att underhandla om hans
utlösande, visade att Erik betraktade kaperiet som en
vinstgivande affär. *
Bo Knutsson dog dock på Gotland. Hvilket årtal
veta vi ej, blott att det var före 1450. Med honom utgick
den äldre Gripsläkten.
Den gamla Gripsläkten var i frändskap med en stor
del af de förnämsta svenska och tyska’ätterna inom
Sverige.
Dessa ätters rikedomar och glans voro
öfverväldi-gande, deras tvister om makten både med konungen
och med hvarandra voro ändlösa. Gästabudens
yppighet, kläders och smyckens oerhörda prakt var
förvånande. De adliga jungfrurna uppträdde i guldkronor,
då det var fäst.
I Margareta Dumes testamente förordnar hon om
tvänne guldkronor i fataburen på Stäkeholm, af hvilka
den ena hörde hennes dotter till.
Men männen gåfvo ej kvinnorna efter i praktlystnad.
Vi minnas hur t. ex. Sankta Birgittas son uppträdde i
hermelinsmantel med gyllene bjällror, som klingade då
han rörde sig. Pälsverk och skarlakan, guldkedjor och
juveler brukades lika väl af män som kvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
