Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet är rätt illa skrifvet. Det innelyckta brefvet
till “kyrkioherden her Nils Lindbergius Wällmeriterad
Pastor uthi Eds socken“, är skrifvet med drifven
handstil, men undertecknadt “vänligen välvilliga
Anna Maria Cruus.“
Det innehåller den strängaste uppmaning att beifra
ofoget och ej “lägga fingrarne emellan; att andra till
varnagel få sellarne exemplariter afstraffade“.
Ofvannämnde kyrkoherde, Nicolaus Svenonius
Lindbergius, var hofpredikant på Vinäs, när han år 1670 af
Högvälborna Grefvinnan Anna Maria Cruus utnämndes
till Eds pastorat.
Om denna tids vantro vittnar följande utdrag ur Tjusts
dombok.
“År 1661 hade en oxe bortkommit från Hans Hög
Grefliga Excellens Carl Mauritz Leijonhufvuds gård
Vinäs. Mycket sökande efter oxen anställdes men
för-gäfves; de som misstänktes därföre gjorde sig genom
vittnens intyg fria. Nu, för att få åtminstone tjufven
uppenbarad skulle man söka någon trolldomskunnig,
som med sin hemliga konst kunde sid ut ögonen pä
tjufven. Kyrkoherden Botvid Gothovius i Ed lärer då
gifvit anvisning på stallmästaren Johan Pedersson i
Hellgenäs. Om utförandet af denna gärning var i
synnerhet den för stölden misstänkte bonden Lars i Gåhlebo
angelägen, för att dymedelst fria sig, hvarföre han gaf
stallmästaren en ko och 2 Rdr, om han ville föranstalta
om utslåendet af ögonen på tjufven. Stallmästaren var
icke kunnig själf i denna konst, men han var bekant
med trollkarlen, som var boende vid Eksjö. En brist i
bevisningen var att stallmästaren aflidit före tingets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
