Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marias, hvilka äro värdiga typer ai storhetstidens
kvinnor. Med kraftig hand, öppen blick och aldrig tröttadt
mod styrde de familj, gårdar, tjänare och hela socknar.
Nog var det godt om mindre hem kring en sådan
kvinnas slott. Och nog tarfvades det bokföring och
ordning i allt, om det hela ej skulle gå sönder. Jämna
processer om “skälsträngar“ mellan de olika adelsgodsen,
förmanings- och straffbref till fogdarne och prästerna,
uppsikt på alla håll — det var dagligt bröd för dessa
godsägarinnor.
Om vi nu tänka på Vinäs och i kyrkböcker och
jorde-böcker forska efter hur det där såg ut denna tid, finna
vi lätt hvilken stor stat där fördes.
I kyrkan (som hade plats för cirka 230 personer)
samlades man söndagligen, lika mycket för att fira sin
andakt, som för att råka vänner och bekanta, höra nyheter
utifrån verlden och efter gudstjänstens slut göra upp
affärer m. m. Här hade grefskapet sin särskilda, förnämt
reserverade “stol“ framme i koret. Här fanns en
“hof-mästar“stol för Vinäshofmästaren.
I de gamla Edsurkunderna läsa vi om
“Vinäsprecep-torn“, om “taffeltäckare“ och “beridare“, om
“hofjung-irur“ och “kammarjungfrur“ och “hofbetjänte“ af olika
slag. För alla fanns det särskilda stolar i kyrkan, där
än det ena, än det andra fönstret förstorades, eller ett
nytt upptogs för att skingra mörkret där inne.
Grefvinnans kammarjungfrur gjorde goda giften, t. ex.
Madam Elisabeth Nilsdotter Lindeberg, som blef gift med
kyrkoherden Nils Nilsson Vigius. Hon fick sedan en
förnämlig grafplats i Eds kyrka, så att hon hade hufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
