- Project Runeberg -  Boken om Tjust / Tredje delen. Omarbetad och tillökad. 1922 /
122

(1907-1928) Author: Ada Rydström With: Edvard August Forsström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var allenast 7 rösters differance, som Lejonhufvud,
som ock blef Landtmarskalk, hade mera, och just därpå
att han blef, dependerade grefve Horns lycka att thenna
blef, ty Åkerhielm var emot grefve Horn, därföre och
många intet skämdes före att ropa på wahldagen: “nu
har grefve Horn vunnit en bataille af kungen“, och
giorde the thet till then ändan at giöra grefve Horns
parti odieuxt. Grefve Horn är en man om 70 åhr.
Kungen sielf var aldeles emot att Leijonhufvud skulle
bli Landtmarskalk, men när han var blifven så var allt
vähl. Leijonhufvud var ock den tienligaste the kunnat
få nu för tiden, viste’si g aldeles intet partisk, fast han
mycket hade kunnat giordt; han är ganska ährlig, har
hierta, mod och är orädd, men har intet stort
förstånd, på långt när intet så penetrant som Åkerhielm.
Det förnämsta at han är ährlig och har hierta, hvilket
äro the förnämsta egenskaper, som fordras af en
Landtmarskalk, och sedan at han känner folket, det andra kan
han ha af förfarenhet. Det kommer mycket derpå an
at Landtmarskalken är tiäck, ty han kan göra Riket
stort gagn. At Lejonhufrud har ett genereuxt sinne,
skönjes thäraf, at tå Kung Cai’1 XII en gång tog ett
gods från någon hans släktingar, och kungen lät på
långt håll förstå, att han ville det Lejonhufvud skulle
be honom therom, så ville han giöra honom then
fa-veuren och skänkat tillbakas; men Lejonhufvud sade:
“är thet orätt, så må kungen taga thet, ty intet vill
jag-ha något som är orätt“. Kungen for alltid efter at giöra
honom någon faveur igen, men Lejonhufvud viste sig
altid lika nöjd. En gång, när Lejonhufvud kom
ridandes och hade en hop hästar med sig, så sa kungen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:28:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omtjust/3-2/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free