Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
excellensen ur sin släde — det var nämligen vintertid
— och innan inspektören hann säga ett ord, låg han med
hela sitt ekipage ett stycke in på gärdet, tack vare
excellensens herkuliska armstyrka.
När inspektören hämtat sig något, framstammade
han en fråga om hvem det vore, som så behandlat
honom. “Är det någon som frågar, så säg att det var
Lejonhufvud/“ genmälte excellensen lugnt. Han kallade
sig nämligen med förkärlek för ättens svenska namn.
Genom sitt namn och sina rikedomar uppsteg han
till rikets högsta värdigheter som general,
serafimerrid-dare och en af rikets herrar. År 1749 gifte han sig på
Vibyholm i Södermanland med Ulrika Kristina Bonde,
som 1764 afled på Vinäs. Om denna fru skrifves i Eds
dödslängder: “1764 i april dog grefvinnan Ulrika Kristina
Lewenhaupt, född Bonde. Varit en nådig, mild och
ganska hjälpsam fru mot fattiga och sjuka. Hon har
studerat medicin och mot slutet af sin lefnad lärt
hebreiska språket, det hon väl förstod. Hon dog af slag på
sin 33:dje ålders dag till sin herres högvälborne herr
grefvens Charles Emile Lewenhaupts samt en
efterlämnad sons och tvänne döttrars stora sorg utom af allmän
saknad“.
Excellensen stod högt i sin konungs gunst, hvilket
tydligt framgår däraf, att han hade den stora äran få
bära Gustaf IV Adolf till dopet. Vid 1789 års riksdag
var han utsedd till landtmarskalk. Konungens vän, som
han var, underskref han dennes säkerhetsakt, men ådrog
sig härigenom sitt stånds ovilja i så hög grad, att hans
porträtt ej fick upphängas på riddarhuset bland öfriga
landtmarskalkars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
