Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vindö, som ej ville låta Louises gamla föräldrar afflytta
från Keyska godset Vindö, hvilket de arrenderade. Den
22 nov. 1821 gifte sig de unga, och i sitt korta äktenskap
njöto de båda begåfvade, vackra och goda makarne en
lycka så stor, att det sköna minnet däraf ännu i dag
bevaras i afkomlingarnes hjärtan. Deras båda barn Emil
och Marie Louise, senare gift med friherre C. A. Raab
på Helgerum, fingo deras skönhet och begåfning i arf.
Redan 1826 dog lagman Risellschöld, då Edsgodset
öfvertogs af hans broder expeditionssekter Olof
Risellschöld, som bebodde Gräntzö. År 1831 sålde han
Gräntzö till baron Erik Sparre och flyttade själf, sedan
han nedlagt betydliga kostnader på Eds herrgårds
iord-ningsättande, med sin maka till Ed, där han redan 1836
den 17 mars afled.
På Eds kyrkogård utmärkes makarnes graf af tvänne
stora järnkors inom ett järnstaket.
Eds bruk och gods ärfdes då af enda arfvingen till
den storartade Risellschöldska förmögenheten, den
aflid-nes dotter Marie, gift med dåvarande statssekter Johan
Nordenfalk.
Denna tid hade bruket 4 härdar. Hammarskatten
utgjordes af 23 skeppund, 16 lispund. Årliga
privilegierade smidet af eget tackjärn var 1,500 skeppund,
frälse-smidet 12 skeppund. Vid det bruket underlydande
Alm-vik tillverkades något manufaktursmide.
Äfven Nordenfalks trifdes väl under sina kortare
eller längre besök på Eds bruk. Det var något visst
hemtrefligt öfver den gamla bruksgården. Den var
medelpunkt i en hel krets af herrgårdar, och det enkla
gammaldags tycket både inom och utom densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
