Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne än befann sig’, var lian glad att hafva sin maka
i närbeten. Som f. d. hoffröken hos änkedrottning
Josefina, var fru Ottonie de Maré van vid behärskning och
uppoffring för andras trefnad. Hon var därföre oändligt
angenäm och behöflig för sin make, hvilkens lidanden
genom dels den sjuka kroppen, dels den vidtomfattande
nu allt mera invecklade affärsställningen säkert voro
större och mera att beklaga än utomstående förstodo.
Brukspatron de Maré hade redan vid sin brorson
Hugo de Marés begrafning bedt dåvarande
begrafnings-förrättaren, prosten Holmberger göra sig samma tjänst.
Säkert förstod den sjuke och pröfvade mannen, att
prosten Holmberger var nog djupögd och nog kärleksrik
för att förstå en sargad själs tankelif. “Jag hade mycket
bekymmer i min själ, men Din tröst gladde mitt hjärta“,
voro de bibelord, öfver hvilka prosten Holmberger talade
vid grafven och talade så, att den aflidne ej hade
misstagit sig på honom.
Brukspatronens efterlämnade maka, som snart miste
sin ende son, och hvars dotter sedan några år var gift
med v. häradshöfdingen, godsägare Karl Gripenstedt på
Nynäs i Södermanland, lämnade då Tjust och bosatte
sig i Stockholm, där en krets af vänner gärna uppsökte
den blida och älskvärda damen, hvilken åtminstone
förskonades från lidandet att genomlefva de pröfvande och
svåra krigsåren. Hon dog år 1915 stilla och vackert
som hon lefvat.
Sällan har man sett ett vackrare och elegantare par
än Alfred och Ottonie de Maré. Minnet af dessa makar
som unga gömmes bland våra vackra Tjustminnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
