- Project Runeberg -  Boken om Tjust / Fjärde delen. 1910 /
26

(1907-1928) [MARC] Author: Ada Rydström With: Edvard August Forsström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Odensvi kyrkohäfder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett besök. Denne bodde då ännu i den gamla
obetydliga prästgården’bredvid vägen, där alla resande
passerade och gärna till det yttersta pröfvade
gästvänligheten. En dag ser gubben prostfar hur ett elegant ekipage
med kusk och betjänt stannar utanför hans-ringa, hydda.
Den fina, väluppfostrade betjänten träder bugande in
och begär logis för sin herre. Men prostfar förklarar,
att han ej kunde mottaga så fint herrskap, som han i
stället hänvisade till den närbelägna gästgifvaregården.
Betjänten försvann för att snart återkomma medföljande
hälsning från sin herre: “vet ej prosten att Paulus
skrif-ver det en präst skall vara gästgifvare?“ Men nu rann
sinnet till på herr prosten och betjänten fick gå tillbaka
med detta svar: “hälsa han sin herre och säg, att om
Paulus bott i Odensvi prästgård, hade han aldrig
skrif-vit de orden!“ — Men se! när strax därpå herrn själf
kom i den öppna dörren, då fanns det både hjärte- och
gästrum i den låga stugan, där glädjen då stod högt i
taket.

Som biskop i stiftet ålåg det sonen att hålla visitation
hos sin fader och som biskop gaf han icke efter en
linie af sin värdighet. Den gamle prosten, med sitt
långa böljande silfverhvita skägg stod bugande för den
ståtlige förmannen och lämnade med ett “ja“ eller ett
“nej, herr doctor och biskop!“ de önskade
upplysnin-garne. Visst glimmade det stundom till under de buskiga
ögonbrynen, men “god min behöll och kräfdes“ af den
underordnade gent emot höga öfverheten. Följde så
stor middag i den gamla prästgården, som i den härliga
sommarkvällen låg så inbjudande vid landsvägen nere
vid kyrkan. Bakom densamma sträckte sig prästgårds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:28:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omtjust/4-1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free