Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odensviholm - Granscbouflska tiden 1769—1839 - Lagman Granschoug i kretsen af de sina och som den patriarkaliske jordrotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ver eder och vi en gång få omfamna hvarandra, där
ingen förändring inträffar och inga sorger eller
bekymmer vidlåda.
Odensviholm den 16 November 1836.
J. F. Granschoug.“
Flera efterlämnade poem af lagman Granschongs
hand visa hur dödstankar alltmera uppfyllde hans själ
de sista åren af hans lefnad.
Så skrifver han t. ex. vid 80 års ålder.
“Det mörker hvaruti jag famlar
Om mina ödens framtidshopp
Jag dock uti din lära samlar
För mig förtröstansfulla hopp!
Låt denna vishet mig få leda
I vandringen af mina dar!
Den skall vid händelser mig freda
Och lämna lugn och glädje kvar.
Din vishet Gud jag hjärtligt vördar
Du som mig obegriplig är
Jag dock din godhet dagligt skördar
Din nåd som visar, Du är när.
Min gång, mitt lif i Dina händer
Jäg anförtror med säkerhet
Ehur min framtid sig ock vänder
Du styra skall. Jag tryggt det vet“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
