Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ena sonen var då adlad och domare i orten,
den andra biskop i stiftet, hvartill han som Skytteansk
professor blef utnämd, innan han ens var prästvigd,
och då han ännu var djupt okunnig i hvad som hörde
till sitt stånd, ja! icke ens hade en bibel i sin ägo. Hans
fäderneärfda ståtliga utseende, hans fina och behagliga
sätt och hans utmärkta möderneärfda franska
språkkunskap, äfvensom hans åsikter i samklang med den nya
Voltairianska tiden, allt detta skapade hans framgångar.
Glad, öppen och skämtsam, glömde han dock aldrig sin
värdighet, men i botten af hans väsen låg den forntida
enkelheten alltid kvar, ehuru hans förnäma sätt ej lät
ana densamma.
Som ärkebiskop och prokansler, som prästeståndets
talman, som serafimerriddare, som kröningsförrättare för
Carl XIII och hans gemål samt för Carl XIV Johan,
som, den där förrättade begrafningsceremonierna vid
Carl Augusts, drottning Sofia Magdalenas, Carl XIII:s
och hans drottnings jordafärder var denne prästson från
Odensvi sannerligen kommen till de högsta värdigheter.
Vid den stora jubelfästen i Uppsala domkyrka 1817
skrifves det: “kanhända var ingenting högtidligare att
skåda härvidlag än den åldrige patriarken själf, då han,
nedböjd af ålder och sjukdom, stödd på 2:ne präster, i
sin episkopala skrud majestätiskt skred fram till altaret“*).
Han dog 1819 och blef, efter en högtidlig jordfästning
i Uppsala domkyrka, begrafven på Vreta klosters
kyrkogård.
Då Lindblom blifvit biskop i Linköping, reste han
ned till Odensvi för att där öfverraska sin fader med
*) Sv. Biografiskt lexikon, 8:de bandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
