- Project Runeberg -  Boken om Tjust / Fjärde delen. Omarbetad och tillökad. 1925 /
47

(1907-1928) [MARC] Author: Ada Rydström With: Edvard August Forsström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Likaledes gillas förslaget om fiskaresysslans
indragande, då gårdsfolket kan sköta fisket, som förnämligast
infaller under fiskens lektid.

“Att här uppskrifva hur mycket fjäder eller
sängkläder upphandlas skall“, heter det vidare, “låter sig ej
göra, utan observerar inspektören tillfället, när bästa
priset träffas, och inköper då något af den varan“.

Med anledning af det beröm inspektören lämnat
drängen vid Ogestad Sven Mattson, “varder frälse- och
målsägareandelarne uti den honom pådömda
lägermåls-plikten eftergifna, med förmodan, att han medelst
beskedligt uppförande, flit och trohet gör sig förtjänt till
vidare nåds åtnjutande“.

Angående en oxhandel skrifves: “de inköpta oxarne
komma att lefvande hit (till Mariestad) fortskaffas;
hvar-före tillses att foder medtages till underhåll på vägen,
och att en beskedlig man, som dem drifver och sköter
förses med nödig kost, drickspengar samt riktigt pass“.

Sist bestämmes att hvarje tunna korn, som det
åligger hvarje gård att utom den ordinarie skatten, årligen
skatta “bör tillfalla inspektören eller den betjänte, som
ständigt vistas och bor på gården, att han må kunna
bjuda främmande, som dit ankomma, en gång dricka,
hvartill bemälte tunna korn egentligen är destinerad!“

Så styrde och ställde Odensviholms ägare för sina
gods i Tjust, där de dock endast tidvis uppehöllo sig
och därifrån en lång, oländig väg skiljde dem.
Alltmera vaknade hos dem lusten att få utbyta dessa gods
mot mera i hufvudstadens närhet och i tätare befolkade
orter belägna, där de lättare hade beröring med “den
stora världen“, dit deras verksamhet egentligen hörde,
och där de mest voro vana att röra sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omtjust/4-2/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free