- Project Runeberg -  Boken om Tjust / Fjärde delen. Omarbetad och tillökad. 1925 /
93

(1907-1928) [MARC] Author: Ada Rydström With: Edvard August Forsström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nens systerson, dåvarande ryttmästaren Axel Ludvig
Carleson med sin maka och lilla dotter första gången
efter giftermålet, reste att besöka Odensviholm, foro de
med hästar från gästgifvaregård till gästgifvaregård.
Hunna till Dalhem, 1 mil från Odensvi, möttes de af
Odensviholmskusken med ekipage från lagmannen och
hälsningar att “herrskapet“ skulle själfva möta vid Vabo
stora backe, strax bortom Odensviholm. Väl uppkomna
för densamma, sågo de lagman stå däruppe omgifven
af en skara släktingar. Med en väldig silfverbägare,
fylld af skummande champagne, i handen, hälsade han
dem välkomna med ett hjärtligt tal. Under glädjen och
rörelsen glömde den unga fru Carleson att presentera
sin medföljande bror, löjtnant Wallerius. Denne tog då
sin tvååriga lilla systerdotter på armen, steg fram,
gjorde djup reverens och sade: “då ingen annan gör
det, ber jag att få presentera mig själf: “löjtnant vid
Ner-kes regemente, hygglig karl, sångare, dansör, kurtisör
och — barnpiga!“ Lagman skrattade belåtet och
svarade: “det var en ung man efter mitt sinne. Du ska’
få kalla mig morbror eller farbror eller hvad du vill!“
Och vänskapen var beseglad! De unga fingo i
allmänhet säga morbror eller morfar och åtnjöto-liksom
barnen lagmannens särskilda gunst.

Hvarje söndagsmorgon fingo barnen spatsera in till
morfar i hans innersta rum, som annars ej var
tillgängligt. Carl Cederbaum, som var morfars synnerliga
favorit, brukade då gå fram till en liten låda som stod
på bordet därinne. Så knackade han ett par gånger
på lådan och sade: “är någon hemma?“ Fanns det
några karameller hemma, delades de då ut från lådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omtjust/4-2/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free