Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven finnes förteckning på sammanvigda personer
och på torpares olika flyttningar.
Man ser af allt detta hvilket nära samlif som ägde
rum mellan husbonde och tjänare, och hur den enes
hjärta slog i takt med den andres.
År 1857 dog öfversten och den 21 maj 1871 afled
hans maka i det hem, som för 77 år sedan sett henne
födas.
Med en anspråkslöshet, som ställets traditioner gjorde
desto mera bemärkansvärd, med en finhet och inner
lighet i umgänget, som hade sin rot lika mycket i en
vårdad uppfostran som i ett rent hjärta, förenade fru
öfverstinnan Carleson en oförtröttad godhet mot alla
behöfvande med den innerligaste tillgifvenhet för sina
vänner, under det hennes eget lif stilla och obemärkt
förrann i gammaldags tro och seder!
Hennes enda barn, sonen Otto, uppfostrades länge
hemma af enskilda lärare, kom sedan till Uppsala och
blef år 1853 underlöjtnant vid andra lifgardet. År 1859
gifte han sig på Virum med sin barndoms lek- och
läskamrat Victorine Fleetwood, som under den tid hennes
fader arrenderade Ogestad, börjat den vänskap för unge
Otto, hvilken sedermera förbyttes i en ännu varmare
känsla. *
Om än Otto Carleson ej ägde sin morfars förmåga
att i ett slag lösgöra sig från de skadliga vanor,
hvar-uti ett gladt ungkarlslif i Stockholm så gärna insnärjer
en rik ung man, så var han dock en telning af den
gamla Granschougska stammen, när det var fråga om
godhet mot de underhafvande, om hjärtevarm gästfrihet
och patriarkaliska seder. Af sin fader hade han ärft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
