Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans“ tid. Vid eldsvådan 1852 på Odensviholm, då hela
taket brann af, ända ned till de fasta brandbottnarne
mot öfvervåningen, förstördes också allt, som låg på
vinden, däribland allt begagnadt linne, som förvarades
däruppe till den stora vårbyken. Och sedan hade ej
Odensviholms linneskåp på många år de traditionella
300 paren lakan. Men friherrinnan Victorine hvilade ej
förrän hon åter hade talet fullt.
Pä Sjöända, numera kalladt Gransjö, redde hon ett
vackert hem åt sin brorson och arftagare, då denne år
1889 gifte sig med Astrid Wennerberg. Som en öm
fostermoder såg hon snart både barn och barnbarn
omkring sig.
Allt mera längtade hon dock till ro efter det
ansträngande arbetet, som medföljer värdinneskapet i ett
så stort hem som Odensviholm.
På den höga Odenskulle, en park med slingrande
gångar ända upp till lusthuset på kullens topp, därifrån
man har en hänförande utsikt öfver nejden, vandrade
hon ibland om sommarkvällarne, och där, vid sin orgel
inne i lusthuset, lät hon sin längtan och sitt hopp strömma
ut i toner.
Hennes födelsedag den 16 mars nalkades åter och
minde om så många glada fester, då unga och gamla
firat Odensviholms härskarinna med olika slags
uppvaktningar och tillställningar. Nu var det 70-årsdagen
som kom och den skulle firas dubbelt högtidligt. Men
den fest som kom var icke glädjens, utan sorgens.
Alldeles oförberedt nalkades döden. Hastigt och lätt förde
han henne från tidens gränser till evighetens värld.
Det var den 27 januari 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
