Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur denna vården kommit hit, vill jag nu för läsaren
berätta.
Då baron Edvard Fleetwood år 1889 gifte sig med
Gunnar Wennerbergs dotter och flyttade in i det vackra,
nyinredda hemmet på Gransjö, blef Odensvi en kär ort
för Wennerbergska familjen.
Den, som af dessa först besökte stället var familjens
yngsta medlem, den förhoppningsfulle sonen Folke —
han som skulle ägna sig åt studier, och glädja faders
hjärtat med sina rika gåfvors utveckling! Från en fot
vandring på Gottland sommaren 1890, där en nervfeber
epidemi då gick, kom han däraf smittad, till Gransjö,
insjuknade där och dog. Vid hans dödsbädd sågo
för-äldrarne första gången dotterns hem, där de sedan voro
nästan årliga gäster, och där Folkes graf var målet för
deras aftonpromenader.
I det enkla landtlifvet trifdes statsrådet Wennerberg
väl. Klädd i en bekväm lös rock, med en trädgårdssax
i fickan, gick han i trädgård och park vid Gransjö. Där
klipptes och rätades träd och buskar. Hvad som var
knotigt och förkrympt blef borttaget, vackra utsikter
öppnades och hviloplatser ordnades. Den gamle träd
gårdsmästaren blef allt emellanåt bjuden på en pris ur
statsrådets egen dosa, dit han med belåtenhet stack sina
fingrar, medan dosans ägare njöt af att se den andres
förnöjelse och höra hans: “ja, si statsrådet, han ä’ då
en hedersman!“
Då statsrådinnan Wennerberg i maj 1900 dog i
Stockholm, kom den sörjande maken och barnen med
hennes stoft till Folkes graf på Odensvi kyrkogård.
Och sedan längtade Gunnar Wennerberg att få åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
