Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lofta socken och kyrka - Norra Tjust härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att visa far. Men jätten sade: “Det är detta
småfolk, som en dag skall komma efter oss. Gör dem
där-före intet ondt, utan skynda dig att bära hem dem
igen“. Det gjorde flickan, men det var svårt för henne
att reda ut oxtömmarne.
Åter gick det några decennier innan Loftafolket
började att bygga sig en ny kyrka på kullen invid
Norrsjö. Och kyrkan förseddes så småningom med
klockor, som kallade menigheten till gudstjänst.
Men hade jätten Puke tyckt illa om “den hvita
märren“, som han kallade kyrkan, så blef han rent ifrån
sig när “märrens skällor“ började ringa. En vacker
dag lastade han allt sitt guld och silfver på en vagn
och skulle fara raka vägen till Gottland, att där finna
bättre ro. Han hade dock den oturen, att hans tunga
vagn sjönk till hafsbotten strax utanför Loftakusten.
Vagnen kan dock ännu i dag upphämtas af en
söndagsfödd man, som med ett par hvita tvillingsoxar,
under vissa betingelser och absolut tystnad, skrider till
detta värf. En gång hade en dylik skattsökare redan
hunnit så långt, att han fått upp vagnens ena bakhjul,
då han vid åsynen af den dyrbara lasten glömde sig
och utbrast i glädjerop, som snart förbyttes i klagan,
då hela vagnen ögonblickligen försvann i djupet.
Gubben i Pukberget själf kom emellertid lyckligt
öfver till Ploburgen på Gottland, där han länge och väl
spelade en framstående roll och därför tröstade sig
både öfver sitt hem i Lofta och sina inkomster från
jättegrytan vid Spårösund utanför Västervik, där han
brukade sitta och taga upp tull af alla förbipasserande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
