Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lofta socken och kyrka - Norra Tjust härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och att man höll på rättfärdigheten äfven i dessa
mörka tider, finna vi däraf, att själfva det rika och
mäktiga drotset Bo Jonsson, för sina våldsdåds skull, aldrig
fick ridd are värdighet. Hans efterträdare hos Margareta,
Bengt Nilsson, fick visserligen denna värdighet, men,
då han sedermera lät girigheten förleda sig till orätta
handlingar, blef han vid sin död (1427) “i tysthet
be-grafven såsom ockrare“.
Lofta hade denna tid sin egen marknad —
Henriks-mässan på Vidaslätten. Men, då nu det nya Västervik
fått det gamla Westerwiks stadsrättigheter och hade
svårt att komma sig i gång med mera vidsträckta
handelsförbindelser, förbjöd Svante Sture år 1509
frimark-nad vid Vida.
Den gamla Loftakyrkan hade många hvalf och
gångar under sina utbyggnaders olika tak. Och när ett
röfvareband, som huserade i orten, blef hårdt
eftersatt af den uppretade befolkningen, hittade det på att
gömma sig under själfva kyrkotaket. 1 sju runda år
bodde det däruppe. Det upptäcktes därigenom, att det
tappade en silfversked genom en springa i takhvalfvet.
Under det gudstjänsten pågick i kyrkan, kommo då
röf-varne — sju till antalet — med sina packningar på
ryggen ned i kyrkan och gingo alla fram till altaret,
där de offrade hvar sin silfversked för godt herberge,
hvarefter de, orörda af den häpna menigheten, åter
gingo sin väg, enligt hvad det påstods, till grottan vid
Olserum i Ed.
Ofvanpå hvalfvet fanns sedan får- och smådjursben
aska, kol m. m.*)
* Tradition i Havtons samlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
