Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norra Tjust härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våldsdåd. Kyrkogångshustrur bjödo på brännvin i
kyrkans vapenhus. Johan Skomakares dräng söp så han
“spydde på lectaren“. Vid stämman härom fick han
böta 1 daler silfvermynt, men “hade han varit tilstädz
skulle han hafva plictat medh huden“.
År 1695 tillgreps ett radikalmedel mot fylleriet.
Fjärdingsmannen befalldes att från “supsällarne
borttaga brennevinskaggarne, så många han kunde ertappa“.
Dessa såldes, och de däraf vunna medeln fördelades
mellan kyrkan och de fattiga.
Protokollsboken för Loftahammar socken under
1700-talet, jämte en del andra kyrkböcker, brann upp vid en
eldsvåda i Lofta år 1803, enligt därom gjord anteckning.
Vi sakna därför vidare underrättelser om superiets
bekämpande på “hammaren“.
Loftahammar socken är vidsträckt och går med alla
sina näs, öar och klippor ända ned mot Västervik. Vårt
österhafs vatten svallar i otaliga bukter och fjärdar
kring dess stränder, och dess skärgårdsbefolkning är väl
bekant med hafvets lockelser, liksom med dess faror.
Det är ett öppet, friskt och dådkraftigt släkte, som här
har sin tillvaro. Kyrkan ligger i socknens medelpunkt,
därifrån dess 4 fastland gå ut: Västerut mot Bjursunds
ström, norrut upp mot Edsbygden vid Hellerö, nordost
mot östra Eds öar och sydost mot öppna hafvet. Det
är icke något öfverflöd på odlad mark inom dess
landa-mären, men hafvet har rikedomar nog att bjuda den
idoge och modige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
