Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hammar socken och beskåda dess ej minst sevärda syd
ligaste ö —
urantzon.
Där mötes man af ekskogar, ängar och fält.
Från vägen upp mot Gräntzö herrgård har man
anslående utsikter öfver Västerviks yttre och inre hamn
med dess lifliga sjöfart, och därifrån presenterar sig
staden alldeles förträffligt, ej minst när dess alla
ljuslågor spegla sig i vattnet.
På sin gröna sluttning ligger Gräntzö vackra
slotts-lika byggnad, skuggad af jätteekar, och de
förbipasserande, synnerligen de som komma sjöledes, se med
förtjusning på den vackra taflan.
Hvem har valt denna plats för gården? Hvilka
människor ha där lefvat, och huru långt tillbaka i tiden
går den gårdens historia? Så frågar man.
Och svaret på frågorna tar tid, mer tid än den
utanför forskningens område stående kanske tror.
Under medeltiden hörde Gräntzö, liksom skärgården
och halfön Norrlandet d. v. s. trakten nordost om
Västervik, till Lofta socken. Öarne afskildes, som vi förut
sagt, före reformationen till Loftahammar församling,
trots det att Gräntzö således fick en både lång och
obekväm väg till sin sockenkyrka.
Efter danska fejden (1612) blef gården “afhyst“ som
rusthåll under Stäkeholm. (Att “afhysa“ ett hemman
betyder att nedtaga dess byggnader och lägga dess
ägor under bruket af ett annat hemman, som då svarar
för dess räntor och skattebesvär). Märken efter den
forna bondbyn finnas ännu kvar vid den s. k. “bondbac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
