Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd, utan fann sig och svarade: “Jag gick just och
tänkte på hvarför mina träd alltid bära så dålig frukt.
Kan du säga mig det?“ “Ni skulle inte ha huggit mina
bästa träd, så hade nog er frukt blifvit bra“, svarade
gubben.
Sedan dess fingo Skansbergets träd växa, åldras
och dö i fred för den mordiska yxan.
Och i Tyllinge trädgårdar frodades de härligaste
frukter.
Det gamla Tyllingehuset, timradt af skogens
gröf-sta träd hade sina väldiga ohyflade bjälkar bara, utan
någon beklädnad inuti. De voro endast på bästa sätt
“skrädda“ och så målade med blomornament, hvilka
framträdde, då n. v. matsalen på Tyllinge inreddes, men
snart föllo sönder på de ojämna väggytorna. Det
äldsta huset står ännu, efter omkring 300 år, kvar som
den närmast tornet belägna hälften af det nuvarande
huset, hvars senare tillkomna hälft påbörjades af kapt.
Silfverlåås och fullbordades af baron Duvall år 1746.
Men äfven vid detta bygge inträffade märkliga
händelser.
En dag, då baronen stod på gårdsplanen och såg
sina arbetare foga stock på stock tillsammans, kom det
en finnkäring upp på gården och tiggde. Baronen
hörde ej till de hjärtnupna. Han bad käringen både “ryka
och dra“ och detta med all den kraft han under långa
krigsår vant sig vid. Men käringen vände sig med
gnistrande ögon om och uttalade den förbannelsen,
att så fort huset, som baronen nu byggde, vore färdigt,
så skulle det brinna upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
