Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare och åkdon pä Lidhems gårdsplan. När de då alla
voro resfärdiga, fingo de hvar sin “jumfru“ brännvin
och ett kvitt bröd därtill. (Hvitt bröd var då en raritet).
Så förseddes de med torrstickor till julblossen, och sen
bar det af under bjällerklang och ljussken i julnatten.
När ottan var slut, ställde öfverstelöjtnanten upp alla
pojkar, som voro med, och lät dem springa i kapp hem.
De förstkommande belönades med en blank silfverpeng.
Straxt vid Lidhem ligger ett högt, svårtillgängligt
berg, “Råshults knall“, med den härligaste utsikt öfver
nejden. Dit brukar man ännu i dag företaga utfärder
allt ibland och kan vid klar sikt skåda ända ned till
Spårö båk.
Öfverstelöjtnanten hade däruppe låtit inrätta en
egenartad optisk telegraf och brukade, då han ej längre
kunde klättra upp för berget, låta bära sig till den lilla
kojan däruppe.
Lång och besvärlig är vägen mellan Lidhem och
den goda handelsstaden Västervik nu, och var det
tio-dubbelt, hvad vägbesväret angick, på 1830-talet. Men
från Västervik behöfde Lidhem förses med socker,
kaffe, salt och allehanda nödvändighetsvaror. Säteriet
hade förbindelser med stadens förnämsta handelshus,
och detta förstod, då det såg bålet lysa från Törnesfalls
höjder, att Lidhem väntade på sin ranson. Ty uppe
på Lidhemsberget blossade det bål, vid hvars åsyn det
ena efter det andra antändes på vägen mot staden.
Och snart kommo handelsfororna dragande vägen fram
för att på gårdarne afiasta sina varor.
Ännu i dag kallas Valborgsmessoeldarne för
“Fied-lereldar“ i Locknevibygden.
il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
