Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så afled kammarrådet (1850), och lämnas honom i
dödslängderna det vitsordet: “en älskvärd man, öm
make, huld fader, god husbonde, välgörande
människovän, begåfvad med djupaste skarpsinnighet, älskad och
vördad i det ädlare umgängets kretsar och i den låga
boningen.“
1858 afled hans änkefru, gift 1808.
Samma år nedbrann äldsta kända
mangårdsbygg-naden på Lidhem. Denna låg något sydligare än n. v.
huset, och från höjden, där den låg, ledde en gång ned
till den vackra trädgården, där en skuggrik grupp af
alar växte kring en källa.
Från denna grupp såg man alltibland, då dödsfall
väntades inom familjen, en hvit beslöjad gestalt glida
ut och stanna vid en rosenbuske nära trappan, som
ledde upp från trädgården.
Det ansågs att andeuppenbarelsen var en ung
vacker fröken Klingspor, som dog strax före sitt bröllop.
Så blef efter branden gången igenlagd. En natt
sågs åter den hvita gestalten. Sakta skred den fram
till sin rosenbuske, men här hördes, då den raserade
gången och trappan uppnåddes, ett fasans skri och
gestalten försvann. Dagen därpå fann man en
söndersliten brudslöja hängande i rosenbusken, men den hvita
andeuppenbarelsen var för alltid försvunnen.
Sedan de båda Elerska makarne aflidit,
arrenderades och beboddes Lidhem dels af deras son öfversten
och dels af sonen bokhandlaren-löjtnanten i Vimmerby,
eller ock sköttes det af inspektörer. Så småningom
öfvergingo alla arfslotter i gården i ena mågens,
borgmästaren Wikander, händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
