Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gursten
Under medeltiden var det kloster och kyrkor, som
i synnerhet voro förvaringsorter för de urkunder och
kulturhistoriska föremål, vilka från denna tid bevarats
åt oss. I senare tid ha de gamla adelsgodsen —
säterierna — åt oss bevarat många ovärderliga skatter
både i rent historiskt och kulturellt hänseende.
Där-före blir det också vanligen från dessa man lär känna
livet i förgångna tider, då ej kyrkböcker, bytes- eller
köpebrev, testamenten och dylika urkunder giva oss
inblickar i prästernas, borgarnas eller ännu mera
sällan i böndernas liv.
Från den gamla Loftatiden är det egentligen präster
och adel, som i mera tydliga gestalter framträda ur
dunklet. Vi ha sett kaniken Herman i Linköping i
sitt testamente kalla Lofta “min kyrka“. Vi läsa om
herr Peder i Lofta, som var Margareta Dumes
biktfader och vän, och herr Hans i Lofta, som hängde
sitt insegel under Nils Mattsons i Hasselby skrivelse
till Sten Sture angående Stäkeholms och Nya
Wester-viks avbränning, och många andra.
En av de mera framstående frälsemännen i Lofta
var Ifvar Christersson Ulfsparre av Hjortöö-släkten.
Genom sin moder Kerstin Soop och sin fasters man
Nils Bröms m. fl. var han omgiven av släkt, där han
hade sitt stamhåll uppe på Gurstens gård, som var
hans gamla släktgård, men om vilken han dock fick
processa med Svante Sture, som hade lagt den under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
