Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANKARSRUMS GODS OCH BRUK - 1700-talets ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varas en gravsten över hans första hustru och tvänne
små barn.
Det var vid denna tid som staden Västervik upplevde
sin storhetstid, då den bekanta Dichmanska släkten*)
spelade en framstående roll och grundade många
företag, vilka befordrade handel, skeppsfart och andra
näringar. Stadens rikare borgare insatte också gärna sin
förmögenhet i både lantegendomar och bruksföretag.
Några år sedan brukspatron Hans Andersson blivit
ägare till Ankarsrum, eller den 15 december 1698, utgav
Kungl. Bergs-Kollegium privilegium för honom på en
stångjärnshammares inrättande med tvänne härdar uti
hans egen frälseström vid Tovehult samt masugns
transporterande i samma ström.
Brukspatron Hans Anderssons domäner utvidgades
efterhand alltmer. Vid hösttinget 1716 uppbjöds sålunda
för första gången Eds bruk, som det hette, “till hans
säkerhet“. Några år senare eller 1720 inköpte han också
Helgerum av Bengt Sparres änka, Beata Ribbing. Han
nämnes ock såsom ägare till Sundsholm, gården som
en gång skulle bli Ellen Keys fädernegård.
Han var gift tvänne gånger; sist den 11 januari 1681
med Kristina Månsdotter, änka efter
Västerviksborgmä-staren Lars Lindbohm, som ock tillika någon tid var
häradshövding i Tjust. Med henne hade han sju barn,
av vilka fem dogo unga. En av de överlevande var den
“döfva och dumba, jungfru Catharina“, den andra var
dottern Anna, född 1684, som skulle bliva den i Tjusts
historia så beryktade fru Anna Cederfiycht. Sedan fa-
1) Om denna i stadens historia beryktade släkt, se vidare »Boken
om Tjust», del 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
