Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANKARSRUMS GODS OCH BRUK - Familjen de Maré på Ankarsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“I hvar afskedsstund sig samla
främst de glada minnens tropp,
och det halft förgätna gamla
skjuter då i friskhet opp.
Tänk vad skämt och sång och joller,
tänk vad lössläppt glädje, som
sekreterarns protokoller
inte vet det minsta om!“
Sonsonen, nuvarande hovmarskalken Henrik de Maré,
skriver om den tid, då han och hans yngre broder Carl
gingo i Västerviks elementarläroverk och hade sitt
andra hem hos de älskade farföräldrarna “Hur väl
minnes jag ej min ståtlige gamle farfar med de allvarliga,
nästan stränga dragen, men med det goda fadershjärtat
och den stora humorn. Respekten för honom var stor,
och likväl narrade han oss barn att skratta vid sina
kvicka, lustiga infall och berättelser. Han var en god
bild av den tidens storvulna husbondetyp, som ingav
respekt, var han visade sig.
En lycklig motvikt i hemmet var vår goda, milda
farmor. Genom en svår sjukdom i sina ben var hon
bunden vid sin vilstol. “Nådig frun“, som hon kallades,
var av alla, hög och låg, älskad för sitt goda hjärta och
sin omtänksamma, hjälpande hand, som sträcktes till
alla behövande och lidande, om vilka hon fick
kännedom.
Vi barn gladdes åt besöken på Ankarsrum, där vi
träffade farfars halvbror, landshövdingen i Dalarne,
Samuel de Maré, och hans familj, som vanligen
sommartiden hälsade på i det gamla fädernehemmet. Ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
