Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TJUST PÅ SJUTTIO OCH ÅTTIOTALEN - Familjen Stackelberg på Stensnäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men annars var det just det tilldragande hos
Stensnäs, att där i allmänhet var glatt och icke sorgset.
Det går inte att räkria upp alla, som där skyddats,
älskats och hjälpts fram i livet. Ofta fanns där en åldrad
man, gamla “Dulten“, som vaknat ur skendöd, lamslagen
i flera avseenden, och som skjutsades omkring gårdarna
som en besvärlig gäst och hade ett härligt stamhåll på
Stensnäs, där han med änglatålamod hjälptes och
matades, även av husets döttrar. “Du töt, du töt“ (söt!),
sade han till min lilla vackra mamma. “Vatter tlänning,
vatter tlänning“ (klädning) fann han henne äga.
Stackelbergska familjen var musikalisk, och greven
brukade ibland, när han var ute och åkte med sin gamle
trotjänare, kusken Jonsson, sjunga tillsammans med
honom Guds lov i naturen.
För grevens varma hjärta och öppna hand var det
inte lätt att säga nej till alla de böner, som stundom rätt
oförsynt riktades till honom.
Men greven levde inte länge i denna världen. Han
passade för bra för en annan. Då stod grevinnan som
änka med fem unga barn. Nu var hon inte bara den
ömma, kloka modern. Hon var också den stora
godsägarinnan och matmodern, som skulle vara med i råd
och dåd, då det gällde att ordna och reda upp stora,
men intrasslade tillgångar.
Men sä småningom blev allt gott och bra, och på
Stensnäs satt den ädla husfrun omgiven av sin
blomstrande barnaskara. Ende sonen kom helbrägda hem från
fransk-tyska kriget, där han med de segrande tyskarna
tågat in i Paris.
Äldsta dottern, Maria, fick följa sitt hjärtas röst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
