Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
25
För egen lycka hade hon ej sinne
Och hade lyckligtvis ej heller inne
Erfarenhetens pröfvosten, som kallt
Förtar emalj och färg och glans på allt;
Såg intet ondt, och om hon fann det sedan
Så var det snart — för snart — förgätet redan
För henne hade gråt och löje gått
Som vinden, när han krusar insjön blott,
Då friska tillopp ned i djupet flyta
Och göra spegeln slät på bruten yta;
Så kör ett jordskalf fram och plöjer opp
Den djupa ådran, trampar vågens topp,
Och gör det lefvande, det friska vatten
Till dy, som jäser dagen om och natten.
Skall det gå henne så? Förändring går
Som tätast just i menniskornas spår,
Och vi gå under, men som verldar falla,
Att uppstå sist som ande öfver alla.
8.
Än han? Ett blåögdt barn af öar, som
Man endast visste litet mera om,
En ljuslätt ättling af Hebrideröar
Der Pentland ryter mellan hvirfvelsjöar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
