Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34
15.
I denna klyft, der strand och vatten möttes,
En middagsstund af tropisk glöd förnöttes
Och timme efter timme hastigt sprang
Fast intet tornur slog med graflik klang,
Som eljest mäter ut vårt mått för stunden
Och med sitt jernskratt hånar oss i grunden.
Det flydda som det kommande försvann,
De hade ögonblicket till tyrann.
Som timglas tjente hafssand, sammanfluten,
Och lik en stilla bölja gled minuten;
Som klocka hängde solens skifva på
En dôme förutan gräns, en himmelsblå,
Men ingen sporde hvad hon kunde vara,
Ty deras dag var som en timme bara;
Till helgsmål ringde lundens näktergal,
Som sjöng farväl till rosen i sin dal,
Och solen, vidgad, stupade i fjorden,
— Men icke matt och glåmig, som i norden,
Men strålande och full, som om hon tänkt
Att lemna allt i evig natt försänkt —
Dök med ett eldrödt änne i det djupa
Som hjelten i sitt kummel hufvudstupa.
Då reste de sig, sågo på hvarann,
Mörkt var i skyn, men deras öga brann,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
