Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36
En känslighet i stalaktiten, som
Med tysta tårar gråter året om?
Vi häpna och vi tjusas, beggedera,
Och stilla löses denna klump af lera
Och skådande vi smälta samman i
Det stora helas rika harmoni.
Stryk af dig jagets tyngd! Hvem har förveten
Tänkt på sig sjelf, med blicken på det blå?
Och hvem, förrän han hört erfarenheten,
Har tänkt, med blicken sänkt mot jorden, på
Det dåliga hos sig och hos sin like?
Man eger ju naturen till sitt rike
Och har ju kärleken till thron också!
17.
Men upp steg Neuha, jemte Torquil. Qvällen
Sjönk öfver grottan skymmande: och hällen
I matta färger återstrimmade
Det guld från stjernehvalfvet glimmade.
Till hyddan, under en platan belägen,
Det letade sig långsamt återvägen,
Än tyst, än leende, som nejden var,
Det huldt förklarade, det unga par.
Och hafvet hördes knappast högre brusa
Än man får höra i en snäcka susa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
