Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
77
belägenhet i verlden: jag egde ett skepp i det yppersta
tillstånd, utrustadt med allt hvad erforderligt var både för
tjensten och for vårt välbefinnande; ändamålet med min
resa var uppnådt och två tredjedelar af vägen tillryggalagd;
för det återstående funnos likaledes de ljusaste utsigter.
»Man frågar sig naturligtvis framför allt hvad som
kunde föranleda ett sådant myteri. Jag kan icke i detta
fall uttala annat än en förmodan, att anförarne väntade sig
på Otaheiti ett lif af sorglösare beskaffenhet, än i England.
Kanske också några kärleksförbindelser kraftigt medverkade.
Ty qvinnorna på Otaheiti äro vackra, förekommande vänliga,
lifliga i ton och sätt att vara, ömhjertade och tillräckligt
intagande för att kunna ingifva både beundran och kärlek.
Höfdingarne fästade sig så mycket vid vårt folk, att de
uppmuntrade dem till att stanna qvar, ja! till och med
lofvade dem stora egorymder. Under dessa och andra
dermed sammanhängande förhållanden bör det icke förvåna,
om en hop sjöfolk, af hvilka de flesta egde hvarken huld
eller skyld derhemma, läto locka sig att fästa sina bopålar
midt i öfverflödet, på en af de fagraste öar i verlden, der
de icke behöfde arbeta, och der möjligheterna för ett
njutningsrikt lif öfverträffa allt hvad man kan föreställa sig.
Det värsta likväl en befälhafvare bordt befara var, att en
eller annan skulle rymma, hvilket också ofta brukat inträffa
i dessa trakter; men icke uppenbart myteri.
»Den tystlåtenhet de upproriska iakttagit öfvergår allt
begrepp. Tretton af mina följeslagare hade varit ständigt
tillsammans med dem; men lika litet dessa, som någon af
Christians, Stewarts, Haywoods och Youngs messkamrater,
hade märkt det minsta, som kunde gifva anledning att
misstänka en sammansvärjning. Det är således icke underligt,
att jag föll ett offer derför, då jag icke anade det ringaste.
Om jag haft sjösoldater ombord, skulle kanske en post
utanför min dörr hafva förhindrat alltihop; men jag sof
alltid för så godt som öppen dörr, på det den vakthafvande
officern skulle ega fritt tillträde ifall något föreföll. Hade
upproret härrört af verkliga eller inbillade oförrätter, så
borde jag hafva förmärkt några tecken till missnöje, hvilka
då genast skulle manat mig att vara på min vakt; men det
var icke alls fallet. Och jag stod isynnerhet med Christian
på den vänskapligaste fot. Han var samma dag inbjnden
att äta middag med mig, och hade om aftonen varit
inviterad till mitt bord, men undskyllt sig med någon opass-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
