Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Äkta mannen och fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
varit ömma mot dig och undervisat dig, så att du fått en
god uppfostran; allt detta är ju skäl nog, hvarför de kunna
göra anspråk på dig. Men mig har man sparkat och
knuffat och svurit åt och, då det varit som bäst, lemnat mig
åt mig sjelf; hvad har jag att tacka dem för? Jag har
ärligt betalt för mitt underhåll många hundra gånger om. Jag
vill ej lida det längre, säger jag; — jag vill ej/» sade han
knytande sin hand och med en vild blick.
Eliza darrade och teg. Hon hade aldrig förr sett sin
man i sådant lynne, och hennes begrepp om det rätta
tycktes böja sig som ett vasstrå för stormen af hans lidelse.
»Du kommer väl ihåg stackars lilla Carlo, du gaf mig?»
tillade George; »det lilla kräket var nästan min enda glädje.
Han sof hos mig om nätterna och följde mig, hvart jag
gick om dagarne, och såg alltid så vänligt på mig, som om
han förstått, hvad jag kände. Nåväl, här om dagen höll
jag just på att mata honom med några gamla
afskrädes-smulor, som jag plockat upp vid köksdörren, då mas’r kom
förbi och sade, att jag födde kreaturet på hans bekostnad,
och att ban omöjligt kunde låta hvarje neger hålla hund,
hvarpå han befalde mig att binda en sten vid hans hals och
kasta honom i dammen.»
»O, George! — Men det gjorde du ej!»
»Jag? — Nej, jag gjorde det ej, men lian gjorde det.
Mas’r och Tom kastade med stenar på det stackars
sjunkande djuret. Det arma kräket såg så sorgset på mig, som
om det undrat, hvarför jag ej kom det till hjelp. Sedan fick
jag mig ett kok stryk, derför att jag ej velat dränka
hunden. Det bryr jag mig mindre om; master skall se, att jag
ej låter tämja mig med stryk. Min stund kommer väl ock
en gång, om han ej ser sig för.»
»Hvad tänker du göra? Ack, George, gör icke något
syndigt; om du blott förtröstar på Gud och söker att göra
rätt, så skall han hjelpa dig.»
»Jag är ej en kristen, som du, Eliza; mitt hjerta är
fullt af bitterhet; jag kau ej förtrösta på Gud. Hvarför
låter ban sådant här ske?»
»Ack, George, vi måste tro! Missis säger, att då allt går
illa för oss, så måste vi tro, att Gud leder det till det bästa.»
»Så’nt är lätt att säga för dem, som sitta i sina soffor
och åka i sina vagnar; men låt dem blott smaka på
detsamma som jag, så lär det kännas surt nog, tänker jag.
Jag ville gerna vara god, men mitt hjerta brinner som eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
