Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Nå väl, missis, hon ville att jag skulle göra så, och sedan
ville hon, att jag skulle göra så. Till slut blir’ jag liksom
lite sint och säger: ’Godt, missis’, säger jag, ’se nu på era
vackra hvita händer med de låuga smala fingrarne och alla
fingrarne gnistrande af ringar, precis som mina hvita liljor,
när daggen ligger på dem; och se se’n på mina stora svarta
klumpiga händer. Nå, tror ni inte att Gud har menat jag
skulle göra smördegen och ni stanna i salongen?’ Se, jag
var sint, mas’r George.»
»Och hvad sade mamma?» frågade George.
»Sade? — Jo, hon log så godt med ögonen, hennes
stora vackra ögon, och så säger hon: ’Godt, tant Chloe, jag
tror, du har i det hela rätt den här gången’, säger hon, och
så gick hon bort och in i salongen. Hon hade bort örfila
upp mig för det jag bjäbbade mot; men de’ är nu som de’
är, jag kan ingenting göra med fruntimmer öfver mig i
köket.»
»Och du hade all heder af den middagen — jag minus,
att alla tyckte så», sade George.
»Jo, jo men; skulle tro det! Och jag stod ju sjelf
bakom dörren till matsalen den der dagen. Och jag såg ju,
hur ginralen räckte fram sin tallrik tre gånger för att få
lite mer af den der pastejen. Och så sägér han: ’Ni måtte
ha en ovanlig kokerska, fru Shelby’. Ack, jag var nära
att spricka. Och gin’ralen, han förstår sig på hvad
matlagning vill säga», sade tant Chloe med en min af sjelfkänsla.
»En präktig man, den gin’ralen! Han kommer från en af
de allra finaste familjerna i gamla Virginia! Han förstår,
hvad som är något, han, liksom jag gör det. Alla pastejer,
ser ni, ha sina poänger, mas’r George, men de’ är ej hvar
man gifvet att begripa, hvad de äro eller icke äro. Men
gin’ralen, han begriper, han; de’ förstod jag af den
anmärkning han gjorde. Jo, han begriper, hvad poängen är, han!»
Nu hade master George kommit till den punkt, dit
äfven en gosse — i sällsynta fall — kan komma, att nämligen
omöjligen kunna få ned ännu en bit, och fick derför tid
att iakttaga den hög af ulliga hufvuden och tindrande ögon,
som från vrån midt emot girigt betraktade, hvad som
försiggick vid bordet.
»Hit med er, Moses, Peter», sade han och skar af några
försvarligt tilltagna bitar och kastade till dem; »ni vill ju
ha litet med, eller hur? Gå, tant Chloe, och grädda några
pannkakor åt dem.»
Onkel Torns stuga. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
