Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
liga hår, och tycktes sistnämnda operation vara alldeles
särskildt i den lillas smak.
»Är hon ej en näpen unge?» sade Tom, i det han höll
henne ifrån sig för att kunna betrakta henne från topp till
tå. Sedan reste han sig, lyfte henne upp på sin breda
skuldra och började hoppa och dansa med henne, under det
master George snärtade åt henne med sin näsduk, och
Moses och Peter, som nu kommit in igen, vrålade efter henne
som björnar, tills tant Chloe slutligen förklarade, att de
»snart togo hufvudet af henne» med sitt stoj. Men då hon
sjelf erkände, att denna kirurgiska operation dagligen
upprepades i stugan, förmådde hennes förklaring ej i minsta
mån minska munterheten, förrän hela sällskapet vrålat och
hoppat och dansat sig trötta, hvarefter lugn och stillhet
inträdde.
»Nå, jag hoppas ni slutat nu», sade tant Chloe, som
varit sysselsatt med att draga fram en grof trälåda, hvilken
tjenade som sängställ; »gå nu och lägg er der, gossar, för
nu ska’ vi ha bönemöte.»
»Men, mamma, vi äro ej trötta. Yi vilja sitta uppe vid
mötet o— mötena ä’ så roliga; vi tycka om dem.»
»Ah, tant Chloe, skjut undan den der, och låt dem sitta
uppe», sade master George afgörande och gaf en knuff åt
trälådan.
Tant Chloe, som sålunda gjort hvad hon kunnat i
ordningens intresse, tycktes mycket belåten att få skjuta undan
apparaten och sade: »Nåväl då, det kanske blir dem till
någon nytta.»
Hela familjen höll nu en rådplägning rörande
anordningarne för mötet.
»Hvad skola vi taga oss till för att skaffa stolar, nu,
de förstår jag sannerligen icke», sade tant Chloe. Men då
dylika möten hade hållits hos onkel Toms hvarje vecka
under en följd af år utan flere stolar, tycktes det finnas
någon utsigt att reda sig äfven ur den närvarande
förlägenheten.
»Gamle onkel Peter sjöng båda benen af den gamlaste
stolen för en vecka se’n», anmärkte Moses.
»Håll truten på dig! Jag är säker, att det var du sjelf,
som slog benen af honom; så’nt vore ej olikt dig», sade
tant Chloe.
»Nå, den står nog kanske, om den får stå tätt mot
väggen», mente Moses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
