Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderns strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
baka på vägen, der hon åter tvang sig att gå jämnt och
lugnt framåt.
Hon var nu kommen långt från hvarje trakt, der
någon kände henne personligen. Och skulle hon råka någon,
som kände henne, så tänkte hon, att då den familj, hon
tillhörde, var allmänt känd för mildhet mot sina slafvar,
detta skulle skingra hvarje misstanke, enär det skulle synas
högst osannolikt, att hon kunde vara en flykting. Och då
hon dessutom var alldeles för hvit för att utan mycket
noggrann pröfning kunna igenkännas vara af svart
härkomst, och hennes gosse var lika hvit, var det äfven
derigenom lättare för henne att komma fram utan att väcka
misstankar.
I förlitande härpå stannade hon middagstiden vid en
liten landtgård, för att hvila ut och köpa litet mat åt sig
och gossen, ty efter som faran blef mindre med afståndet,
slappades den onaturliga öfverretningen i hennes
nervsystem, så att hon nu kände sig både trött och hungrig.
Den hederliga bondhustrun, vänlig och pratsam som
hon var, tycktes riktigt glad öfver att någon kom in och
språkade med henne, och tog, utan vidare frågor, för god
Elizas uppgift, att »hon var på väg till en liten gård för
att tillbringa en vecka hos vänner», — hvilket hon i sitt
hjerta önskade måtte visa sig blifva sanning.
En timme före solnedgången kom hon, trött och med
sår på fötterna, men ännu vid godt mod, till byn T. vid
Ohiöfloden. Hennes första blick gälde denna flod, hvilken
som en annan Jordan nu skilde henne från hennes
Kanaan, der friheten väntade henne.
Det var tidigt på våren och floden hade stigit högt och
brusade oroligt, och stora isstycken dansade fram och
tillbaka i vattenhvirflarne. I följd af den egendomliga
strandbildningen på Kentuckysidan, der landet sköt långt ut i
floden, hade isen der hopat sig i väldiga massor, som
hämmats i sitt lopp nedåt, hvarjämte den smala strömtaran
framför udden var fyld af isstycken, det ena hopadt öfver
det andra, så att det hela nu bildade en tillfällig stängbom
mot den med strömmen drifvande isen, som här stannade
qvar och bildade en ofantlig gungande isflotte, hvilken fylde
hela floden och sträckte sig nästan fram till
Kentucky-stranden.
Eliza stod ett ögonblick och betraktade dessa för
hennes flykt ogynsamma förhållanden och insåg genast, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
