Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
»Gud skall beskydda henne», sade Sam och rullade
andäktigt med sina ögon. »Som jag sagt, är detta här
alldeles visst en försynens skickelse, som missis alltid lärt oss
tro på. Gud har alltid medel att få sin vilja igenom. Hade
det ej varit jag, så hade hon väl blifvit tagen ett dussin
gånger i dag så visst som en. Var det ej jag, som skrämde
i väg hästarne i morgse och höll jagt på dem ända bortåt
middagstimmen? Och fick jag ej sedan mas’r Haley nära
på fem mil från rätta vägen i eftermiddag? Annars skulle
han tagit Lizzie lika lätt som en hund tar en hare. Det
är försynens skickelse alltihop.»
»Nå, nå, det är ett slags försynens skickelser, som jag
vill undanbe mig, master Sam. Jag tillåter inga sådana
fukter med herrar här på min egendom», sade herr Shelby
så strängt, som det under förevarande omständigheter var
honom möjligt.
Det tjenar nu lika litet till att låtsa vrede mot en neger
som mot ett barn; de gissa båda med sin instinkt, hur saken
verkligen förhåller sig, trots alla försök att öfvertyga dem
om motsatsen; och Sam blef på intet sätt modfäld genom
denna bestraffning, ehuru han antog en min af sorgset allvar
och stod med sänkta mungipor, en talande bild af en
ångerfull syndare.
»Mas’r har fullkomligt rätt — fullkomligt; det var elakt
af mig, det vill jag ej bestrida, och naturligtvis kan ej
mas’r eller missis uppmuntra till dylika streck, det förstår
jag nog. Men en stackars neger som jag blir så grufligt
frestad till så’na der elakheter, då främmande folk kommer
och ställer till så’nt oväsen som den der mas’r Haley; nå,
han är nu ej alls någon herre, det måste då vara tydligt
för hvem som helst, som fått sådan uppfostran som jag.»
»Godt, Sam», sade fru Shelby, »du tycks fullt inse det
orätta i hvad du gjort; du kan gå nu och be tant Chloe
ge dig en bit af den kalla skinkan, som blef öfver efter
middagen i dag. Du och Andy äro säkert hungriga nu.»
»Missis är en hel hop för god för oss», sade Sam,
bugade sig raskt och gick ut.
Läsaren torde hafva iakttagit, hvad vi ock redan antydt,
att master Sam egde en medfödd gåfva, som med säkerhet
skulle hafva gjort honom utmärkt som statsman — en gåfva
att slå mynt af allt, som kunde tjena till att höja och
förhärliga hans person. Sedan ban nu, efter sin öfvertygelse,
visat sig så from och ödmjuk, som det höfdes vid hans
besök i förmaket, tryckte ban palmbladet fast på sitt hufvud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
