Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
aldrig kunna tvinga mitt hjerta att ge bort detta åt hvem
som helst — åt någon, som vore lycklig; men jag ger det
gerna åt denna moder, som tryckes af djupare sorger och
lidanden än jag, och jag hoppas, att Gud skall välsigna
det jag ger.»
Det finnes i denna verld välsignade varelser, hvilkas
sorger förvandlas till glädje för andra, och hvilkas brutna
lefnadslycka, som under många tårar nedlagts i grafven,
blir ett utsäde, hvarifrån uppväxer hugsvalelse och hjelp
lör de lidande och förkrossade. En sådan varelse är äfven
hon, denna ädla qvinna, som sitter der vid lampan och
fäller den ena tåren efter den andra, medan hon åt den
olyckliga flyktingen hopsamlar minnena efter det barn hon
förlorat.
Efter en stund öppnade fru Bird sin garderob och tog
ut en eller ett par enkla hvardagsklädningar, satte sig ned
vid sybordet och företog med sax, nål och fingerborg detta
»nedsläppnings»-arbete, som hennes man föreslagit, och
fortsatte flitigt dermed tills den gamla klockan i vrån slog tolf
och hon hörde det låga ljudet af ett fordon, som körde
fram till trappan.
I samma ögonblick inträdde hennes man med
öfver-rocken i hand och sade: »Mary, du får väcka henne nu;
vi måste i väg.»
Fru Bird nedlade brådskande de saker, bon hopsamlat,
i en liten simpel kappsäck, tillslöt denna och bad sin man
ombestyra, att den kom i vagnen, hvarefter hon gick för
att väcka qvinnan. Snart visade sig denna vid dörren,
med sitt barn på armen och klädd i kappa, sjal och hufva,
som tillhört hennes välgörarinna. Herr Bird skyndade på
henne att komma till vagnen, och fru Bird följde henne
tills hon steg in. Eliza lutade sig ut från vagnen och
sträckte fram handen, en hand lika mjuk och vacker som
den, hvilken nu mötte henne. Elisa fäste sina stora mörka
ögon med en blick af djupt allvar på fru Bird och tycktes
vilja säga något. Hon rörde läpparne och gjorde några
försök att tala, men fick ej fram ett ljud; sedan pekade
hon uppåt med en blick, som aldrig kunde glömmas, föll
tillbaka i vagnen och gömde sitt ansigte. Vagnsdörren slogs
till, hvarefter man afreste.
Så hade han nu ställt till för sig, denne fosterlandsvän
och senator, som hela den föregående veckan uppmuntrat
lagstiftarne i den stat, han tillhörde, att skärpa lagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
