Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Små missöden vid lagliga affärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Haley skakade på hufvudet och spottade kraftigt.
»Nej, se den gubben går ej!» sade han och började
åter bolma.
»Nåväl, främling, hvad vill ni ha?»
»Nå ja», sade Haley, »jag kunde sjelf uppföda ungen
eller låta uppföda honom; ban är ovanligt treflig och frisk
och skall betinga hundra dollars om sex månader, och ett
år eller två härefter inbringar han tvåhundra, om jag för
honom till rätta stället, så att nu tar jag ej en cent under
femtioo dollars för honom.»
»Ah, de’ kan väl aldrig vara ert allvar, främling», sade
mannen.
»Jo, är det så!» återtog Haley med en bestämd knyck på
hufvudet.
»Jag ger trettio för honom», sade främlingen, »men ej
en cent mer.»
»Nåväl, hör nu hvad jag vill göra», återtog Haley och
spottade åter för att bekräfta sina ord. — »Jag vill gå halfva
vägen och säga fyrtiofem, och längre kan jag ej gå.»
»Topp dål» sade främlingen efter litet betänkande.
»Klart!» sade Haley. »Hvar går ni i land?»
»Vid Louisville», svarade mannen.
»Louisville», sade Haley; »det blir bra; vi komma dit
vid skymningen. Pojken sofver väl då — allt går
beskedligt för sig — få bort honom i all stillhet och utan buller;
jag vill ha allting gjordt i lugn; jag afskyr allt slags bråk
och uppståndelse.» Derpå öfverflyttades åtskilliga
pappersremsor från främliugens plånbok till slafhandlarens,
hvarefter denne återtog sin cigarr.
Det var en lugn och klar aftonstund, då ångaren lade
till vid Louisville’s brygga. Qvinnan satt med gossen i
sina armar, och han låg nu i djup sömn. Då hon hörde
landningsplatsen utropas, lade hon hastigt ned honom
i en fördjupning mellan kappsäckarne, sedan hon förut
bredt ut sin kappa till underlag; sedan sprang hon till
ångbåtens reling, i hopp att möjligen få se sin man bland
de många hotelltjenarne, som trängdes på bryggan. För
att vinna sin afsigt trängde hon sig ända fram till relingen,
sträckte sig så långt utöfver den, hon kunde komma, och
följde med sina ögon personerna, som rörde sig om
hvarandra på stranden, och under tiden samlades en hop
menniskor mellan henne och barnet.
»Pass på, nu är det er stund», sade Haley och lyfte
upp det sofvande barnet samt lemnade det till främlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
