Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Qväkarnybygget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
några silfvertrådar, är benadt och kamrnadt slätt tillbaka
från en hög och klar pauna, på hvilken tiden endast
in-skrifvit »frid på jorden, åt menniskorna en god vilja»; och
under densamma blicka ett par klara, ärliga, kärleksfulla
bruna ögon, i hvilka man endast behöfver se in för att
käuna, att man med detsamma ser till djupet af ett hjerta,
så godt och sant, som någonsin klappat inom en qvinnas
barm. Man har talat och sjungit så mycket om fagra, unga
flickor, att man väl för en gång kan få teckna skönheten
hos gamla qvinnor. Och skulle någon önska en modell för
•en sådan teckning, kunna vi tryggt hänvisa honom på vår
vän Rakel Iialliday, sådan hon sitter der i sin lilla
gungstol. Den hade en viss benägenhet att knarra, den der
gungstolen, om nu detta möjligen härledde sig från någon
förkylning i unga dagar, eller från något anfall af andtäppa
eller kanske från någon nervös åkomma; alltnog, under det
stolen gungade bakåt och framåt, böll den i sig med ett
undertryckt hnarr, hiarr, som skulle hafva varit outhärdligt
hos en annan stol. Men gubben Simeon Iialliday
förklarade ofta, att det för honom ljöd som musik, och alla barnen
försäkrade, att de ej för allt i verlden ville afstå från att
höra mammas stol. Och hvarför? Jo, under tjugu år eller
mer hade endast kärleksfulla ord, milda förmaningar och
moderlig ömhet utgått från denna stol; otaliga fall af
hufvudvärk och hjertevånda hade botats ocb svårigheter af
andligt och timligt slag afhjelpts — allt i denna samma
stol och allt genom samma hjertegoda, älskande qvinna.
Gud välsigne henne!
»Således tänker du fortfarande på att komma till
Canada, Eliza?» frågade hon, under det hon lugnt såg öfver
sina persikor.
»Ja, frun», sade Eliza bestämdt. »Jag måste vidare,
jag vågar ej stanna.»
»Men hvad skall du företa dig, om du kommer dit?
Du måste tänka öfver detta, min dotter.»
»Min dotter» föll sig alldeles naturligt från Rakel
Halli-day’s läppar, ty hon hade just ett sådant ansigte och sätt,
att ordet »moder», användt inför henne, tycktes vara det
naturligaste ord man kunde välja.
Elizas händer darrade och några tårar föllo på hennes
sömnad, men hon svarade beslutsamt:
»Jag skall taga mig till — hvad helst jag kan finna
på. Jag hoppas, jag kan finna på någonting.»
Onkd Torns stuga. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
