Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Evangelina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
FJORTONDE KAPITLET.
Evangelina.
»En stjerna ung, hvars blick
Var alltför mild för denna verld;
En vän gestalt ses skymta som en hägring;
En ros, som gömmer blygt i knoppen än sin fägring.»
Mississippi! Huru hafva ej, liksom geuom ett trolleri,
taflorna vid denna flod förvandlats sedan den tid, då
Cha-teaubriand skref sin poetiska skildring af densamma och
tecknade den såsom de väldiga obrutna vildmarkernas flod,
hvilken framhäfde sina böljor midt ibland oanade under,
tillhörande växternas och djurens verld!
Men som i en handvändning har denna flod, hvilken i
fantasiens drömmar utstyrts med en sådan vild romantik,
förbytts i en verklighet, som visar sig nästan lika underbar
och glänsande. Ty hvarest på hela jorden finner man väl
en annan flod, som bär på sina mot verldshafvet framilande
böljor de rika alstren af företagsamhet och näringsflit från
ett så vidsträckt källområde — en produktion, som
omfattar allt möjligt mellan tropikerna och polerna? Dessa
grumliga vattenmassor, som skummande och fräsande rusa
fram på sin väg mot hafvet, äro en trogen bild af den
hejdlösa företagsamheten, den aldrig hvilande arbetsifvern
bos en befolkning, eldigare, kraftfullare och ihärdigare än
något folk, som den gamla verlden någonsin haft att
framvisa. Men, Gudi klagadt, denna brusande ström af mensklig
idoghet skapar äfven andra och gräsligare alster: tårar från
förtryckta, jemmer från hjelplösa, suckar och bönerop från
arma, okunniga själar till en okänd Gud — okänd, osedd
och tigande, men som »en gång skall komma från sitt rum
till att hjelpa alla fattiga på jorden».
De snedt fallande strålarne från den nedgående solen
dallra på ytan af floden, som nu vidgat sig till en
vidsträckt sjö; de vid stränderna vajande sockerrören och höga,
mörka cypresserna, kransade med mörk mossa, glöda i den
gyllne belysningen, då den tungt lastade ångaren plöjer sin
väg framåt.
Öfverfylld med bomullsbalar, hvilka hemtats från en
hel mängd plantager och nu ligga uppstaplade på däcket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
