Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Evangelina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
se de välbekanta ansigtena af kamrater, som växt upp med
bouom från barndomen; han såg sin flitiga hustru, rustande
med tillagningen af hans aftonmåltid; han hörde sina
gossars glada skratt under deras lekar och den lilla dotterns
joller, der hon satt på hans knä — men då försvann allt
detta plötsligt från hans syn, och ban såg åter
sockerrörssnåren och cypresserna vid de förbiglidande plantagerna
och hörde åter bullret från maskinen, och allt sade honom
klart och tydligt, att hela detta skede af hans lif var för
alltid afslutadt.
Under ett dylikt förhållande skulle du skrifva till din
hustru ocb skicka helsningar till dina barn; men Tom kunde
ej skrifva — postinrättningen var ej till för honom — ocb
öfver det svalg, som låg mellan honom och hans kära,
kunde intet ord och icke en gång ett vänligt vinkande med
handen utbytas.
Ar det att undra på, om några tårar nu falla på bladen
i hans bibel, då han lägger den framför sig på en
bomullsbal och med pekfingret börjar tåligt och långsamt trefva
sig fram från det ena ordet till det andra för att taga reda
på dess löften? Tom hade först sent i sitt lif lärt sig läsa,
derför gick läsningen trögt, och han letade sig endast med
svårighet fram från vers till vers. Till lycka för honom
var den bok, han åstundade att läsa, en sådan, som det
aldrig-kan skada att läsa långsamt, utan der fastmer hvarje ord
är liksom ett guldkorn, hvilket synes behöfva vägas för sig,
för att hjertat skall kunna fullt fatta dess oskattbara värde.
Låt oss följa honom ett ögonblick, då ban pekar på hvarje
ord och uttalar det halfhögt. — Han läser:
»Edert — hjerta — vare — icke — bedröfvadt. I — min
— faders — hus — äro — många — boningar. Jag — går —
för ■— att — bereda — eder — rum.»
Då Cicero jordade sin älskling, sin enda dotter, torde
måhända hans hjerta hafva varit lika fullt af uppriktig
sorg som stackars Toms — icke mera fullt, ty båda voro
ju endast män. Likväl skulle Cicero aldrig hafva stannat
vid några sådana härliga ord om hopp och aldrig fäst
sina blickar vid sådana framtidsutsigter; och hade ban än haft
dessa ord för sina ögon, kunna vi tryggt våga tio mot ett,
att ban icke skulle hafva trott dem; han hade troligen först
måst begrunda ett tusental frågor rörande äktheten af de
nämnda orden, och huruvida de voro fullt riktigt
öfversatta. Stackars Tom hade inga sådana svårigheter; för
honom stod det der, just det han behöfde, så klart och visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
