Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Evangelina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
»Stackars karl!» sade den unge mannen och mätte
honom med en skarp och försmädlig blick från sina blå ögon;
»men jag gissar, att om ni säljer honom så billigt, ni ej
gör det af någon särskild hänsyn för mig, eller hur?»
»Den unga damen här tycks ha blifvit riktigt förtjust
i honom, och de’ a ju ganska naturligt.»
»Ja, visserligen; deri ligger ju en vädjan till er
välvilja, min hedersvän! Nåväl, huru billigt kan ni då, af
kristlig kärlek, beqväm! er till att sälja honom, för att gå
till mötes en ung dam, som blifvit förtjust i honom?»
»Nå, jag tänker just på saken», sade slafhandlaren.
»Se riktigt på hans armar och ben — bred öfver bröstet,
stark som en bäst. Se på hans hufvud; höga pannor
bevisa alltid kloka negrer; såna duga till hvad som helst.
Jag har nog lagt märke till detta, jag. Nåväl, en neger
med sådan växt och så’na armar och ben är värd en bel
del, bara för sin kropp, som man säger; äfven om han är
dum; men lägg så till hans förståndsförmögenheter — och
så’na tror jag mig om att kunna visa han har mer än
vanliga negrer —, så naturligtvis gör de’ honom dyrare. Ja,
den der karlen skötte hela gården åt sin master. Han har
ett riktigt affärshufvud.»
»Ledsamt, ledsamt, mycket ledsamt; jag känner till det
der blott alltför väl!» sade den unge mannen med samma
gäckande löje spelande omkring munnen. »Det här går
aldrig i verlden för sig. Edra qvicka karlar löpa alltid sin
väg, -stjäla hästar och ställa till allt slags spektakel. Antar,
ni vill slå af ett par hundra för hans klokhet?»
»Nå, de’ ligger nå’t i de’ der, om de’ ej var för hans
karakter; men jag kan visa betyg både från hans mas’r
och andra, som bevisa, att han är en af de der riktigt
gudliga — de’ mest ödmjuka, bedjande och gudfruktiga kräk,
ni kan finna. Så att han till och med kallades för en
predikant på trakten, han kom från.»
»Och jag skulle kanske kunna nyttja honom till
huspredikant, menar ni?» sade den unge mannen torrt. »Nå,
det vore också ett sätt. Religion är en skäligen sällsynt
vara i vårt hus.»
»Ni roar er med att skämta.»
»Hur vet ni det? Ni försäkrade ju, att han var predikant?
Har ban blifvit examinerad inför någon synod eller något
konsistorium? Låt mig få se era papper!»
Om ej slafhandlaren genom ett visst skalkaktigt uttryck
i de stora blå ögonen känt sig förvissad, att allt detta gyckel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
