Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Toms nya matmor och hennes åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
säktlig, då man ser den i ljuset af de exempel, som Marie
och jag ge dem.»
»Nej, S:t Clare, nu är du då för elak», sade Marie.
»Ar jag? Och jag, som trodde jag talade så bra, ja
alldeles utmärkt, för att vara sagdt af mig! Jag försöker
ju alltid att ge det kraftigaste stöd åt clina anmärkDingar,
Marie.»
ȁh, du vet nog, att du ej alls hade den meningen,
S:t Clare», sade Marie.
»Ja så! Ja, då måtte jag ha misstagit mig. Tack,
min bästa, att du rättade mig!»
»Du försöker rent af att reta mig», fortfor Marie.
»Nej, hör nu! Dagen börjar bli varm, och jag har
nyss haft en lång tvist med Dolf, hvilket har tröttat
mig oändligt; så var nu snäll och vänlig, och låt mig,
stackars karl, hvila mig i ljuset af ditt leende.»
»Hvad är det med Dolf nu igen?» frågade Marie. »Den
uslingens oförskämdhet börjar komma till en punkt, som
är alldeles outhärdlig för mig. Jag önskade blott, att jag
finge opåtaldt sköta om honom en smula. Jag skulle förstå
att qväsa honom.»
»Hvad du nu säger, min vän, vittnar till fullo om ditt
skarpsinne och goda förstånd», sade S:t Clare. »Hvad Dolf
angår, är saken den, att ban så länge öfvat sig i att
efterlikna mig och antaga mitt fulländadt behagliga sätt, att
ban till slut fullständigt förvexlat sig med sin master, så
att jag blifvit tvungen att ge honom en liten vink om
hans misstag.»
»Hvad menar du?» frågade hustrun.
»Jo, jag var tvungen att uttryckligt låta honom förstå,
det jag gerna önskade få behålla någon del af mina kläder
för mitt eget personliga behof; derjemte knappade jag in
något på hans härlighets förbrukning af min eaudecologne,
och var nog hård att inskränka honom till endast ett dussin
af mina primalärftsnäsdukar. Dolf visade sig särskildt
ömtåligt berörd af den sista punkten, och jag måste ge
honom åtskilliga faderliga erinringar för att få honom att
taga reson.»
»O, S;t Clare, skall du då aldrig lära dig att rätt
behandla dina tjenare? Det är afskyvärdt, detta ditt sätt att
skämma bort dem!» sade Marie.
»Åh, hvarför det? Hvad är det i det bela för ondt i
att den usla valpen söker likna sin husbonde? Och om jag
ej uppfostrat honom bättre, än att han sätter sitt högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
