Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Toms nya matmor och hennes åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
I sin yttre ställning vid denna tid hade Tom, som
man plär säga, ingenting att klaga öfver. Lilla Evas tycke
för honom — den omedvetna tacksamhetskänslan hos en
ädel och älsklig natur — hade förmått henne att af fadern
utbedja sig, att Tom finge vara hennes ständige följessven
på alla hennes utflykter till fots eller till häst, och Tom
hade fått befallning att lemna allt annat och stå till miss
Evas tjenst, så snart hon önskade använda honom, — en
befallning, som läsaren torde förstå ingalunda var oangenäm
för Tom. Han hölls väl klädd, ty S:t Clare var ytterligt
noga i detta hänseende. Hans tjenst i stallet var mer för
syns skull och inskränkte sig till en daglig tillsyn och till
att undervisa en stalldräng om hans pligter; ty Marie S:t
Clare förklarade, att hon ej ville, det han skulle lukta stall, då
han kom i hennes närhet, och att han på inga vilkor finge
sysselsätta sig med något, som kunde göra honom obehaglig
för henne, enär hennes nervsystem omöjligt kunde uthärda
att blottställas för något sådant; en enda fläkt af något
obehagligt skulle, efter hennes försäkran, vara alldeles
tillräcklig att framkalla en katastrof och med ens göra slut
på alla hennes jordiska lidanden. Tom, i sin välborstade
drägt af fint kläde, med sin fina kastorhatt, blankade stöflar,
fläckfria krage och manchetter, ocb med sitt godmodiga
svarta ansigte, såg derför så aktningsvärd ut, som om han
varit sjelfva biskopen af Kartago, ett embete, som män af
hans ras beklädde en gång i tiden.
Dessutom fick han nu vistas på ett präktigt ställe, ett
förhållande, som aldrig betraktas med likgiltighet af det
folk han tillhörde; och ban njöt med en stilla glädje af
fågelsången, blommorna, springbrunnarne, vällukterna och
af ljuset och allt annat skönt på gården, samt inomhus af
sidengardiner, målningar, ljuskronor, bildstoder och
förgyllningar, hvilket allt gjorde salongerna för honom till ett
slags Aladdins slott.
Då en gång Afrika kommer att framvisa ett folk med
lyftning och kultur — och den tid måste en gång randas,
då ordningen kommer till Afrikas folkstam att framträda
och spela sin rol i den menskliga utvecklingens stora
skådespel — då kommer med säkerhet lifvet der att förete en
prakt och en glans, hvarom våra mera kallblodiga folk i
vestern aldrig haft en aning. I detta hemlighetsfulla fjerran
land med dess guld och ädla stenar, dess kryddväxter,
vajande palmer och underfulla blommor och med dess
oerhörda fruktbarhet, — der komma att vakna nya former af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
