Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Toms nya matmor och hennes åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
sträng granskning från synpunkten af det sedligt rätta i
dess fulländning. Man förstår i allmänhet rätt väl, att man
ej sträfvar efter att förverkliga det moraliskt fullkomliga,
och man låter sig nöja med att inrätta sig efter den sedliga
ståndpunkt, som verlden i öfrigt intager. Om nu någon
uppträder, som en man höfves, och rent ut säger, att
slafveriet är en nödvändighet hos oss, att vi ej kunna reda oss
utan detsamma, utan måste gripa till tiggarstafven, om vi
uppgifva det, och att vi naturligtvis derför ämna hålla fast
dervid — då är sådant ett öppet och rent språk och
förtjenar den aktning, som alltid bör tillkomma ärlighet och
uppriktighet; och om vi få döma efter det vi sett af huru
det går till i verlden, skola säkert de flesta stå ut med att
höra sådant tal. Men om han börjar ta en gudsnådlig min
på sig, tala salfvelsefullt och åberopa skriften, då är jag
böjd att tro, det han ej är stort bättre, än man kuude vänta
sig af en sådan.»
»Du är bra kärlekslös», sade Marie.
»Nåväl», återtog S:t Clare, »antag nu, att något
inträffade, som kunde medföra en nedsättning för alla tider i
bomullspriset, och att följaktligen slafvarnes handelsvärde
blefve så godt som intet, tror du ej vi snart skulle få till
bästa en helt annan tolkning af skriften? Hvilken flod af
ljus skulle ej med ens utbreda sig öfver kyrkan, och huru
snart skulle man ej upptäcka, att både bibeln och förnuftet
anvisade en alldeles motsatt väg att vandra 1»
»Må så vara!» sade Marie och lutade sig ned på en
soffa; »jag är emellertid tacksam, att jag är född der
slafveriet finnes, och jag tror det är rätt, ja, jag känner det
måste vara rätt; jag är åtminstone alldeles viss, att jag ej
kan undvara det.»
»Hör nu, hvad tänker lillan om saken?» yttrade S:t Clare
till Eva, som just nu kom in med en blomma i handen.
»Om hvad, pappa?»
»Jo, hvad skulle du tycka mest om, att hafva det som
hos onkel, der uppe i Vermont, eller att ha huset fullt af
tjenare, som här hos oss?»
»Ah, naturligtvis ha vi det bäst», sade Eva.
»Och hvarför det?» frågade S:t Clare och strök
smekande hennes hufvud.
»Jo, då ha vi ju så många omkring oss att älska, vet
jag!» sade Eva och såg upp med allvar i blicken.
»Ja, det är just likt Eva», sade Marie; »åter en af
hennes besynnerligheter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
