Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ytterligare om miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
fäste sina stränga ögon på mig, smög jag mig alltid bort
till min mors rum och satt hos henne. Jag mins så väl
hennes utseende, hermes bleka kinder, hennes djupa, milda,
allvarliga ögon, hennes hvita drägt; — hon var alltid
hvit-klädd, och jag tänkte alltid på henne, då jag läste i
uppenbarelseboken om helgonen, som stå inför Guds tron klädda
i kläder af snöhvitt linne. Hon egde i flera riktningar en
hög och rik begåfning, särskildt för musik, och satt gerna
vid sin orgel och spelade gamla, högstämda katolska hymner,
och sjöng dertill med en röst, mera liknande en ängels än
en dödlig qvinnas; och jag låg med hufvudet i hennes knä
och drömde och kände — ack, oändliga, obeskrifliga ting,
som jag saknar språk för att uttala!»
»Den tiden hade ännu ej detta spörsmål om slafveriet
kommit på dagordningen, som nu; ingen drömde om, att
det kunde ligga något ondt i att ega slafvar.»
»Min far var en fullblodsaristokrat. Jag föreställer
mig, att ban under någon föregående lifsform måste hafva
vistats i en omgifning af högre andeväsenden och medfört
till sitt jordelif hela sin gamla stolthet, ty stoltheten var
hos honom djupt rotad och tycktes tillhöra hans väsen,
ehuru ban till börden härstammade från en fattig och i intet
afseende framstående slägt. Min bror var hans lefvande
afbild.»
»En aristokrat, hvar han än lefver i verlden, hyser,
som du vet, aldrig något menskligt deltagande utöfver en
viss gränslinie i samhället. I England är denna gränslinie
uppdragen på ett sätt, i Birma på ett annat, och i Amerika
på ett tredje sätt; men i alla dessa land går aldrig en
aristokrat utöfver densamma. Hvad som skulle vara hårdhet,
grymhet och orättfärdighet inom hans egen klass, det är
en helt enkel och naturlig sak, då det öfvas mot någon"
inom en annan klass. Min fars gränslinie var uppdragen
efter hudfärgen. Emot sina jemlikar kunde ingen vara mera
rättvis och högsinnad än ban, hvaremot ban betraktade
negern, i alla hans möjliga färgskiftningar, som en
mellanlänk mellan menniska och djur, och lade sedan denna
förutsättning till grund för alla sina begrepp om rättvisa och
ädelmod mot dessa varelser. Jag tror visserligen, att om
någon frågat honom rakt på saken, huruvida de hade
odödliga själar, så skulle han hafva efter någon tvekan svarat
ja. Men min far bekymrade sig just ej mycket om andliga
frågor; något intresse för religion egde ban icke, utom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
