Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ytterligare om miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
viljekraft. »Jag är ej nervös, men sådana der saker tränga
djupt i hjertat.»
»Hvad menar du, Eva?»
»Jag kan ej omtala det, pappa, Jag har så många
tankar. Kanske skall jag en annan dag säga det för dig.»
»Godt, tänk du gerna, kära barn, men gråt bara inte
och gör din pappa ledsen», sade S:t Clare. »Se här, en sådan
präktig persika jag hittat på åt dig!»
Eva tog frukten och log, ehuru en och annan nervös
ryckning ännu kunde märkas vid munvinklarne.
»Kom nu och se på guldfiskarne», sade S:t Clare, tog
henne i hand och gick ut på verandan. Ännu några
ögonblick, och muntra skratt hördes genom sidenförhängena från
Eva och hennes fader, som kastade på hvarandra med rosor
och jagade hvarandra omkring träden på gården.
Det synes, som hölle vi på att alldeles glömma vår
anspråkslöse väu Tom, under det vi skildra de förnämas
lif och verksamhet; men om läsaren vill följa oss upp på
ett litet rum öfver stallet, får han måhända reda på hvad
Tom har för sig. Rummet är litet och småtrefligt;
möbleringen utgöres af en säng, en stol och ett litet simpelt bord,
hvarpå ligger Toms bibel och sångbok. Och der sitter han
nu sjelf med en griffeltafla framför sig och sysselsatt med
något, som tyckes kosta honom ej litet hufvudbry.
Förhållandet var, att Toms längtan efter det gamla
hemmet hade blifvit så stark, att han bedt Eva om ett ark
skrifpapper; och med återkallande i minnet af det lilla
kunskapsförråd, han samlat under mas’r Georges ledning, hade
han fått den djerfva tanken att skrifva ett bref och var
nu sysselsatt med att på griffeltaflan göra ett utkast dertill.
Detta företag vållade Tom ej ringa svårigheter, ty han hade
alldeles glömt, huru en del bokstäfver sågo ut, och dem ban
ihågkom förstod han ej riktigt hur han skulle använda. Och
medan ban nu arbetade härmed och ansträngningen
afpres-sade honom tunga suckar, kom Eva in och hoppade lätt
som en fågel upp på stolsryggen bakom honom och tittade
fram öfver hans axel.
»Nej men, onkel Tom, så’na roliga figurer du ritar der!»
»Jag försöker att skrifva till min stackars gumma och
mina små barn, miss Eva», sade Tom och for med baksidan
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
