Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. »Gräset torkar, blomstret vissnar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
fålar, som gjort sitt inträde vid gården efter Torns afresa,
och i sammanhang dermed omtalades, att hans far och mor
voro friska. Brefvet var i sin sammansättning särdeles
sakrikt och ej illa hopkommet, och Tom ansåg det vara ett
ibland de märkligaste skriftalster, som i nyare tider sett
dagen. Han tröttnade aldrig att betrakta det och höll äfven
rådplägning med miss Eva om möjligheten att sätta det i
glas och ram, för att kunna hänga upp det i sitt rum.
Det var endast svårigheten att kunna få båda sidorna att
samtidigt synas, som gjorde, att denna plan ej kunde
genomföras.
Vänskapen mellan Tom och Eva hade varit i jemn
tillväxt med barnets utveckling. Det torde vara svårt att
bestämma, hvilket rum hon intog i den trogne tjenarens
veka och känslofulla hjerta. Han älskade henne såsom en
ömtålig och förgänglig varelse, på samma gång som han
nästan dyrkade benne såsom ett öfverjordiskt och himmelskt
väsen. lian såg på henne, såsom den italienske sjömannen
betraktar sin bild af Jesusbarnet, med en blandning af
vördnad och ömhet, och det var hans högsta glädje att
tillfredsställa hennes älskliga infall och tillmötesgå dessa otaliga
små önskningar, som, skiftande likt regnbågens färger, pläga
utmärka barndomsåldern. På torget riktades hvarje morgon
hans blickar på blomsterborden för att upptäcka någon
utsökt bukett för henne, och de vackraste persikor eller
apelsiner, som kunde fås, funno alltid vägen till Toms fickor
för att räckas Eva, när han kom hem; och den skönaste
syn, han visste, var hennes strålande ansigte, som, då han
närmade sig, tittade ut genom porten och tillropade honom
den barnsliga frågan: »Nå, onkel Tom, hvad godt har du
åt mig i dag?»
Och lika ifrig var Eva att återgälda honom hans
uppmärksamhet. Ehuru ännu ett barn, läste hon förträffligt;
med sitt fina, musikaliska öra, sitt rörliga, poetiska sinne
och sin medfödda sympati för allt högt och ädelt föreläste
hon bibeln på ett sätt, som Tom aldrig förut hört den läsas.
Till en början läste hon för att glädja sin ödmjuke vän;
men snart berördes hennes egen allvarliga natur af den
bärliga boken, och Eva började älska denna läsning, som
hos henne väckte sådan sällsam längtan och sådana starka
om ock dunkla känslostämningar, som känsliga och lifliga
barn finna glädje i att erfara.
De bibelböcker, som mest slogo an på henne, voro
profetiorna och uppenbarelseboken, hos hvilka de dunkla och
Onkel Toms stuga.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
