Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. »Gräset torkar, blomstret vissnar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
den lägre delen af trädgården. Det var söndagsafton, och
Evas bibel låg uppslagen på hennes knä. Hon läste: »Och
jag såg ett haf såsom af glas, blandadt med eld.»
»Tom», sade Eva och afbröt plötsligt läsningen, pekande
mot sjön, »der är det!»
»Hvad, miss Eva?»
»Ser du ej — der?» sade barnet och pekade på det
skinande vattnet, som, medan det höjde och sänkte sig,
återspeglade himlens gyllne glans. »Der är ju hafvet af
glas, blandadt med eld.»
»Ganska sant, miss Eva», sade Tom och började sjunga:
»O, hade jag morgonens vingar,
Jag flöge till Kanaans land,
Och ljusa änglar mig förde hem
Till nya Jerusalem.»
»Hvar tror du nya Jerusalem ligger, onkel Tom?»
frågade Eva.
»Ah, der uppe i molnen, miss Eva.»
»Då tror jag, att jag ser det», återtog Eva. »Se på dessa
skyar. De likna alldeles stora portar af perlor, och du kan
se bortom dem, långt, långt bort — det är alltsammans
guld. Tom, sjung om den saliga änglaskaran.»
Tom sjöng orden till en välkänd metodistsång:
»En salig änglaskara der ’
Jag ser i härlighetens land;
Enhvar sin hvita klädnad bär
Och segerpalmen i sin hand.»
»Onkel Tom, jag har sett dem», sade Eva.
Tom tviflade alls icke derpå; det förvånade honom ej
det minsta. Om Eva sagt honom, att hon varit i himlen,
skulle han ansett det mycket sannolikt.
»De komma ibland till mig under sömnen, dessa andar»,
sade Eva; hennes ögon fingo ett drömmande uttryck och
hon sjöng halfhögt för sig sjelf:
»En hvar sin hvita klädnad bär
Och segerpalmen i sin hand.»
»Onkel Tom», fortsatte hon, »jag går snart dit.»
»Plvart, miss Eva?»
Barnet reste sig och pekade med sin lilla hand mot
himlen; aftonrodnaden spred öfver hennes guldgula hår och
rodnande kinder en nästan öfver jordisk glans, och hennes
ögon voro allvarligt riktade mot himlen.
»Jag går dit», sade hon, »till de hvita änglarne, Tom;
jag går dit snart.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
